Debatt: ”Så kan datadrivna lösningar stötta vid psykisk ohälsa”
Sjukvården genomgår en digital revolution i Sverige, inte minst vad gäller sjukdomar relaterade till psykisk ohälsa. Med den långa rad av nya och spännande applikationer som erbjuds – från sömnloggar och meditationsguider till kognitiva beteendeterapiövningar – kan man med fog påstå att dessa innovationer bidrar till att demokratisera svenskarnas tillgång till behandling av psykisk ohälsa.
Förutom de många alternativ som engagerar och hjälper människor att själva ta kontroll öve sin mentala hälsa, finns det nu också tecken på en förbättring av de sätt människor kan få tillgång till mer resurskrävande vårdtjänster. Det som dock kvarstår är den mer grundläggande frågan om hur vi kan stötta de mest utsatta patienterna och de som är på väg in i en kris.
Här kan vi med fördel inspireras genom att blicka västerut. I England är specialistvården inom psykiatrin organiserad i så kallade “mental health trusts”, vilket är förhållandevis självständiga aktörer med egen finansiering. Här har det länge funnits en insikt om att patienterna inom den psykiatriska vården tenderar att besöka flera olika vårdinstanser inom såväl öppen som sluten vård.
Tillsammans kunde dessa olika instanser tillhandahålla värdefulla psykiatriska vårdtjänster och robusta rutiner i situationer då en patient bedöms riskera att hamna i en kris och/eller fall där det krävs akuta ingripanden. Ett problem var dock den begränsade transparensen mellan vårdgivarna runt de gemensamma patienterna. Detta skapade potentiellt katastrofala luckor i vården, ett fenomen som vi sett alltför mycket av inom alla områden under pandemin.
Konsekvenserna av bristerna i det engelska systemet blev särskilt uppenbara i samband med en uppmärksammad mordutredning i Birmingham 2013. Tragedin satte strålkastarljus på det omedelbara behovet av att förbättra informationsutbytet mellan vårdgivare och att snabbt kunna aktivera rätt vård för människor i mentala krislägen. Ett konsortium av fem självständiga psykiatriaktörer i West Midlands valde då att ta fram landets första modell för delad hälsodata.
Det uttalade målet var att åstadkomma radikalt förbättrad vård vid psykiatriska kristillstånd, med hänsyn till kvalitet, stabilitet och samarbete mellan de olika vårdgivarna. Den senaste och mest tillförlitliga tekniken för samarbete inom hälso- och sjukvård spelade en avgörande roll när konsortiet skulle etablera ett integrerat vårdinformationsutbyte, något som fortsätter garantera att snabbare kliniska beslut kan fattas vid kritiska situationer och då patienterna är som mest sårbara. Trots att denna informationsdelning haft stor betydelse för att förbättra psykiatrin i West Midlands, har detta ännu inte införts av andra aktörer. Det finns med andra ord fortfarande en enorm potential i att kopiera dessa standarder och införa dem i hela Storbritannien.
Även i Sverige finns sköra strukturer för samverkan mellan vårdgivare inom den psykiatriska vården. Socialstyrelsen uppskattar att uppemot 20-40 procent av svenskarna lever med psykisk ohälsa i någon form. Enligt Försäkringskassan är psykisk ohälsa den vanligaste orsaken till sjukskrivning.
Det är tydligt att de möjligheter som tekniken erbjuder de många som drabbats av psykisk ohälsa, är större än vi tidigare har trott. Den rimliga slutsatsen är att mer arbete måste göras för att etablera liknande informationsdelning över hela linjen, för att ge bättre synlighet åt patienterna som faller mellan stolarna inom psykiatrin. Med en robust datadelningsmodell på plats – där vårdgivare enkelt kan överföra relevant patientdata mellan olika typer av vårdinrättningar – kan vårdpersonal göra snabbare ingripande, skapa en mer effektiv vård och i slutändan leverera omfattande förbättringar av kvalitet och säkerhet för den psykiatriska vården.
Artikeln är en del av vårt tema om Opinion.