”Nationell datasamordning är nyckeln till att bekämpa vårdens kostnadskris”
Inför valet 2022 kan vi förvänta oss ökad polemik inom regionalpolitiken om hur vården ska utvecklas och vilka resurser som krävs regionalt. Nyligen (22 augusti) var det en debatt i Aftonbladet där oppositionen i Stockholm kritiserade det blågröna styret att inte göra tillräckligt. Och någon dag senare svarade de blågröna med att S ”gör som vanligt” och svartmålar.
När politiker träter om hur vården ska bedrivas i regionerna har många rätt i att det krävs mer resurser, och att dessa behöver användas på mer effektiva sätt än i dag. Men det många partier missar i debatten är två viktiga saker, något som de sällan pratar om.
En betydande utmaning inom vården är inte en regional fråga, den behöver hanteras nationellt. Brist på samordning mellan regioner, kommuner, vårdinstitutioner, med flera, leder till effektivitetsförluster. Att samordningen brister leder till att situationen förvärras i hela landet. Allra tydligast blir det vad gäller datasamordning. De numera närmast antika problemen med att samordna journaldata illustrerar det på tydligast möjliga sätt.
Varför har det blivit så här? Det finns många orsaker, men i botten av problematiken hittar vi den decentraliserade svenska förvaltningsmodellen. Varje region, eller landsting, är i mycket hög utsträckning en silo som löser sina problem på egen hand, vilket även gäller för hantering av data.
Om vi ska anta ett mer filosofiskt perspektiv handlar det också om ett föråldrat synsätt på geografins betydelse. I en digital värld behöver vi inte ta hänsyn till geografiska avstånd i samma utsträckning som tidigare. Vad gäller hantering av data spelar det ingen större roll att det är många mil mellan Stockholm och Malmö, eller Luleå.
En nationell samordning av datahantering innebär stora fördelar. I ett första skede ger det interoperabilitet, det vill säga att IT-system fungerar tillsammans. I ett vidare perspektiv ger det en mer effektiv verksamhet, vilket innebär att det blir pengar över för att anställa sjuksköterskor, läkare och andra nödvändiga resurser. Att IT-lösningar blir billigare att implementera och använda bidrar också.
Det krävs stora förändringar, nationell samordning i stället för fortsatt regionalisering, och engagemang från högsta ort, läs regeringen, för att lyckas med samordning av data i vården. Om de nödvändiga förändringarna inte genomförs kommer problemen med datahantering, och i förlängningen vårdens kostnadskris, att bestå och öka.
Artikeln är en del av vårt tema om Opinion.