Svårt att hantera existentiell ensamhet
Äldre personer känner sig ofta avskärmade och ensamma. Hos många väcks tankar kring åldrandet, livet och döden – frågor som det kan finnas ett behov av att dela med någon. Då är personalen inom vården eller på äldreboendet ett tillgängligt alternativ. Existentiell ensamhet kan dock vara svårgripbart och de som arbetar med äldre är ofta osäkra på hur de ska hantera de frågor som uppkommer.
Malin Sundströms avhandling är en del av Lone-projektet, där forskare vid Högskolan Kristianstad, Malmö universitet, Lunds universitet och Palliativt Utvecklingscentrum jobbar för att utöka kunskapen om existentiell ensamhet. I hennes avhandling ligger fokus på hur personalen, volontärerna och enhetscheferna inom vården resonerar kring detta fenomen.
I en av studierna har Malin Sundström intervjuat drygt sextio personer med olika professioner inom vården. De fick beskriva sina samtal med äldre och det som framkom var att de tyckte att det var svårt att veta hur de skulle hantera när existentiella frågor kommer på tal. Malin Sundström menar att detta kan hänga ihop med att vårdpersonalen är van vid att kunna svara på frågor och lösa problem, medan existentiella frågor inte kan besvaras på samma sätt. Olika personer har olika lätt för att hantera sådana frågor och Malin Sundström tipsar om att öva på sådana diskussioner med kollegor.
– Osäkerheten och rädslan kan nog bottna i att man sällan pratar om dessa frågor. Man menar inget illa, men är kanske inte riktigt klar över den egna värdegrunden, och var man själv står.
I avhandlingen framgår det att det finns en större beredskap för existentiella frågor inom den palliativa vården jämfört med hemsjukvården, på särskilt boende eller på sjukhuset.
– Det råder skilda förutsättningar och finns olika tankar på vilket slags stöd man förväntas ge. Den palliativa vården genomsyras av en uttalad vårdfilosofi, där man är mer öppen för reflektion om existentiella frågor. På andra vårdplatser saknas ofta både tid eller fysisk plats som inbjuder till denna typ av samtal.
Malin Sundström har även studerat de möten där det är en ännu större utmaning att föra ett givande samtal, exempelvis när den äldre har afasi, nedsatt syn och hörsel eller demens.
Genom en enkätundersökning kartlade Malin Sundström enhetschefernas syn på hur de äldres behov och funderingar kring existentiell ensamhet bör tillgodoses. Svaren visade att majoriteten av cheferna är medvetna om att denna typ av samtal förekommer ute på enheterna, och att de är viktiga.
– Men även om dessa chefer tycker att frågorna är angelägna, saknas det ofta tid, ekonomiska resurser och tillräcklig samordning för att riktigt kunna gå på djupet. Cheferna själva kan känna sig begränsade när de befinner på en mellannivå i en stor organisation.
Avhandlingen presenteras imorgon torsdag på Högskolan Kristianstad.
– Genom detta projekt hoppas jag att existentiell ensamhet får större uppmärksamhet. Att personalen hjälps åt och ger varandra utrymme, och att cheferna känner tillit till sina medarbetare, och ger dem större handlingsutrymme att hantera dessa frågor, säger Malin Sundström.