Jag har faktiskt alltid haft en orimligt stor förkärlek till de här präktiga plattityderna med mer eller mindre liknande innebörd. De slår an en ton hos en lutheranskt lagd person uppfostrad av 30-talister. Min egen söndercurlade ättelägg är inte lika imponerad. Om man säger så.

Nåväl. Det finns framför allt ett område där jag hoppats extra mycket på att uttrycken skulle ha profetisk pregnans: svensk sjukvård! Och för den delen även omsorgen. Min tanke har varit att; när köerna till livsviktiga behandlingar blir tillräckligt långa, kommer alla inblandade att förutsättningslöst söka nya lösningar på kapacitetsproblemen. Jag trodde också att bristen på viktiga personalkategorier skulle trigga samma nyfikenhet och självklart skulle man släppa prestige och skråbevarande reflexer. Enligt samma naiva resonemang har jag också trott att metoder och tekniker som minskar risken för komplikationer (som till exempel antibiotikakrävande infektioner) skulle ha ett snabbspår in i vården. Man kan ju inte kosta på sig att behandla patienter flera gånger för samma åkomma. Eller…

På hjälpmedelsområdet finns liknande situationer; kostnaderna för assistanstjänster ökar mycket kraftigt, tillgången till platser på äldreboenden riskerar att bli nästa svekdebatt efter pensionerna. Dessutom har även hemtjänsten svårt att rekrytera personal i den takt behoven och efterfrågan ökar. Rimligtvis borde man kunna se en markant ökning i förskrivningen av medicintekniska hjälpmedel och innovativa företag som utvecklar morgondagens lösningar borde ha långa köer av omsorgsansvariga, politiker och hjälpmedelschefer som vill besöka, bidra med behovsbeskrivningar och vara först med att köpa det senaste. Wake up and smell the coffee – inte det talessättet jag ville ha slängt i ansiktet. När man är naiv blir man lätt besviken.

Det medtechföretagen erbjuder är behovsinriktad innovation: nya sätt att lösa kända problem på. Patientsäkerhet och mer hälsa för pengarna. Om man har problem med tillgänglighet, rekrytering, bemanning, infektioner och behoven ökar snabbare än kapaciteten, måste man vara öppen för förändring. Ny teknik är en del av lösningen, men det kommer att medföra nya arbetssätt. Och jag vill avsluta med ytterligare två provocerande – men icke desto mindre sanna – talessätt: beggars can’t be choosers vilket jag hoppas följs av: Sent ska syndaren vakna.