"Vi kan inte vänta på CE-märkningar"
Målsättningen är att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens och e-hälsans möjligheter år 2025. Detta kallas för Vision e-hälsa 2025. Ida Kåhlin är förbundsordförande i professions- och fackförbundet arbetsterapeuter; Sverige Arbetsterapeuter. Hon menar att det pratas mycket om vision e-hälsa men inte så mycket om hur det ska fungera praktiskt.
– I takt med ökad digitalisering kommer patientens hem i ännu större utsträckning att bli en arbetsplats där många olika professioner ska verka. Kanske kommer detta underlätta strävan att göra vården mer personorienterad men det blir tveklöst en utmaning både för patienter och för vårdprofessionerna, säger Ida Kåhlin.
Men den ökade digitaliseringen kommer inte som en överraskning. Under lång tid har detta varit en viktig fråga för förbundet som har arbetat frågan på många olika sätt. Bland annat i ett projekt tillsammans med det framtidsorienterade konsult- och analysföretaget Kairos Future. Projektet "Nära liv, nära vård - hur får vi det att funka i en alltmer digitaliserad vardag?” har sin utgångspunkt i äldre och projektet, som även kommer att resultera i en inspirationsbok, diskuterar hur en ökad digitalisering av våra närmiljöer påverkar patienterna men även de som arbetar och verkar där.
– Arbetsterapeuter är vana att arbeta nära människors liv och hem och att få vardagen att fungera är vår devis. Digitaliseringen innebär en rad fördelar som kommer att kunna förbättra för både patienter och professioner, men det krävs att vi har rätt förutsättningar i form av utbildning och utrustning för att vara en del av detta. E-hälsovisionen är på allas läppar men trots det finns det arbetsterapeuter i kommun och landsting som inte får den digitala utrustnings som krävs från arbetsgivare utan tvingas använda sin egen smarta telefon. Detta rimmar illa, säger Ida Kåhlin.
Digitaliseringen sker inte bara hos hälso- och sjukvården. Många är snabba att hoppa på tåget. Olika typer av konsumentprodukter som fungerar som hjälpmedel, men som inte finns med i sortimentslistorna, ökar hela tiden. Hur arbetsterapeuter ska förhålla sig till dessa har varit en knepig fråga under en lång tid. Men Ida Kåhlin är klar över sin hållning i frågan:
– Vi kan omöjligt vänta på att dessa produkter ska gå igenom alla tester som finns innan vi kan prata om dem med våra patienter. Det tar för lång tid, produkterna hinner bli inaktuella och nya har kommit. Om vi ska vänta kommer vi inte att kunna utnyttja digitaliseringen.
Trots att produkterna inte finns med i sortimentslistorna måste arbetsterapeuter kunna ge råd om dessa. Det krävs alltså att man håller sig ajour med produkter även utanför sortimentet.
– Vi kan inte vänta på CE-märkningar innan vi pratar om appar och annat som patienterna redan använder. Det handlar dessutom att vi som arbetsterapeuter ska visa att digitalisering är ett område som vi kan och där vår kompetens behövs. Vi har länge varit bra på fysisk tillgänglighet i Sverige, men inte lika bra på kognitiv tillgänglighet. Detta bör vi förändra.
Att konsumentprodukter används som hjälpmedel är ingen nyhet men det är dags att på allvar se över hur detta ska fungera i praktiken. Risken för ojämlikhet finns, där de mest resursstarka har möjlighet att köpa lösningar som får deras vardag att fungera.
– Kanske ska vi inrätta en typ av hjälpmedelspeng som användaren själv förvaltar. Att hålla fast vid dagens sortimentslistor bäddar för ojämlik vård, inte minst för att sortimentet ser olika ut mellan olika landsting och regioner. Det som är hjälpmedel i ett landsting är det inte på ett annat ställe, säger Ida Kåhlin.
Men att arbetsterapeuter ska ge råd och stöd kring konsumentprodukter är inte okomplicerat. Den som ska stötta användaren måste ha kunskaper. Arbetsgivarna måste ge utrymme för arbetsterapeuterna att skaffa sig den kunskap som behövs, och tid att hela tiden fylla på och förnya. Detta tar tid. Dessutom finns flera etiska avväganden att göra: det personliga intresset hos en arbetsterapeut kommer att spela in på hur bra man är på området. Den som är mer tekniskt intresserad kommer vara kunnigare än den som inte är det. Dessutom är det inte utan etiskt betänkande att pratat om produkter som inte är upphandlade och finns i sortimentet.
– Det är delvis en ny roll för arbetsterapeuten. Vi ska inte stirra oss blinda på vad man förskriver utan kommer i allt högre utsträckning att ge stöd och råd kring konsumentprodukter. Det finns inga riktlinjer kring detta ännu utan det är en etisk diskussion som man måste ha med sig själv som arbetsterapeut. Men grundhållningen bör vara att vi är rådgivande utifrån funktion och behov inte utifrån ett specifikt varumärke.
Den som ska stötta och ge råd måste ha kunskaper. Detta går att förvärva på flera sätt men klart är att arbetsgivaren måste avsätta tid för detta. Fackförbundets tidning Arbetsterapeuten tar fasta på detta och i varje nummer recenseras en rad olika appar som inte genomgått CE-märkningsprocessen. Men frågan om kunskaper och vem som har ansvar för detta är på tapeten på fler områden än konsumentprodukter.
– Jag tror att det finns en felaktig uppfattning från arbetsgivare att när man anställer någon som hör till ett legitimationsyrke så ska det vara en fullärd person. Detta blir särskilt tydligt i relation till hjälpmedelsområdet. Vi är av uppfattningen att utbildningen ska stå för den problemlösande kompetensen och kunskap om hur man kritiskt och säkert söker ny information. Den specifika produktkunskapen måste arbetsgivaren tillgodose. Det är helt naturligt eftersom hjälpmedelslistorna ser olika ut beroende på var i landet man arbetar. Det borde vara en självklarhet att alla arbetsterapeuter får introduktionsutbildningar för de produkter som de kan förskriva.
För att det ska bli tydligt vad arbetsterapeuter ska kunna inom det digitala området kommer Sverige arbetsterapeuter som första förbund att föra in detta i kompetensbeskrivningen av yrket.
– Att detta finns beskrivet i kompetensbeskrivning av yrket blir en trygghet både för arbetsgivaren, lärosätena och för professionen, menar Ida Kåhlin.