23948sdkhjf

ICD kan ge elchock på dödsbädden

Inopererad ICD-utrustning räddar liv. Men i livets slutskede kan funktionen bli obehaglig.
Hjärtstartare som opereras in har funnits i Sverige i cirka 30 år. För två år sedan hade cirka 9 000 patienter en ICD inopererad. Antalet patienter har ökat under senare år i takt med att indikationen för ICD-behandling har utökats. ICD är en utrustning som opereras in intill hjärtat som har till uppgift att starta om hjärtat om det stannar eller slutar att fungera som det ska. Om hjärtat sköter sig ska ICD:n inte göra någonting.

När patienten sedan blir gammal och är på väg att dö en naturlig död, finns risken att hjärtstartaren drar igång och ger patienten obehag. Trots att det är lätt att avaktivera utrustningen.

– Det har varit en viktig upptäck t att ICD-patienter riskerar onödiga chocker/stötar i livets slutskede. Vi måste nu sprida denna kunskap så att patienter med ICD kan känna sig trygga i samband med att de närmar sig livets slut, säger Annika Kinch Westerdahl som framhåller att en ICD är en behandling som varmt rekommenderas för patienter med risk för kammararytmi, dvs hjärtrytmrubbningar som kan leda till döden utan en hjärtstartare.

Nyligen doktorerade Annika Kinch Westerdahl med avhandlingen ”Implantable defibrillator at end of life – with emphasis on deactivation and guideline compliance”, där hon visar att problemet är vanligt. Var tredje patient med ICD får el-chocker på dödsbädden.

Okunskap hos personalen är den vanligaste bakomliggande orsaken till att utrustningen inte stängts av, visar avhandlingen.

– Jag trodde att kunskapen hade ökat under de fyra år som studien har pågått, men tyvärr har den inte det på de kliniker där det behövs som mest, berättar Annika Kinch Westerdahl. Kardiologer hade en signifikant högre kunskap om ICD-behandling än läkare som arbetar inom internmedicin och geriatrik. Det var förväntat, men att det var en så stor skillnad var oväntat. Under senare år har det publicerats internationella såväl som nationella riktlinjer för hur man ska agera när det gäller ICD-patienter i livets slutskede.

Beslutet om att avaktivera utrustningen ska tas av den behandlande läkaren i samråd med patienten. Andra studier har visat att majoriteten av alla läkare tycker att det är viktigt att ta det svåra samtalet, men att det bara är 4 procent som gör det i praktiken.

– Vi är inte säkra på vad det beror på, säger Annika Kinch Westerdahl. Det kan naturligtvis vara så att patienten vill ha sin ICD aktiv, men jag tror att många patienter inte har tillräckligt med kunskap och i våra studier var det bara enstaka patienter som tydligt hade uttryckt en sådan önskan.
– Det kan vara så att läkaren som tog beslutet om behandlingsbegränsning inte kände till, eller hade tillräcklig kunskap om hur en ICD fungerar. Det kan även bero på att många läkare inte vill eller vågar ta det ”svåra samtalet” med patienten, att diskutera ett avslut av livsuppehållande behandling, säger Kinch Westerdahl.
Kommentera en artikel
Utvalda artiklar

Nyhetsbrev

Sänd till en kollega

0.094