“Digitala vävnadsprover förändrar diagnostiken”
Det blir en enorm mängd data, men i jämförelse med att ständigt ha fysiska vävnadsprover tillgängligt, är lagringsproblemet mindre när vävnadsproverna blir till digitala bilder. – Vi håller på att öppna oss tekniskt, det är bara så, säger Iréne Silverlo på Gävle Sjukhus.
En patolog analyserar och bedömer celler i organ och vävnad. Till sin hjälp använder sig patologen i huvudsak av mikroskop. För att se detaljerna i ett vävnadsprov används också en metod med att färga vävnaden, olika färger beroende på vilka fynd som sökes. För att mäta detaljer i provet kan ibland en “linjal” plockas fram. Så här har flödet sett ut i alla tider. Ett faktiskt vävnadsprov från en patient, en obekväm ergonomi och ett statiskt arbetssätt vid mikroskopet och användning av papper och penna.
För tre år sedan kom den första betaversionen av den digitala arbetsstationen till patologen på Gävle Sjukhus. Den stod still i ett och ett halvt år innan det fanns tid, kraft och möjlighet att börja plocka in den i verksamheten för att studera och jämföra med den gamla metoden. Nu skulle det allra mest hemtama och inarbetade kompletteras med något helt nytt.
– Jag ska säga att det har varit en lång startsträcka innan det har kommit igång på riktigt. Acceptansen har tagit sin tid, berättar Iréne Silverlo , cytodiagnostiker och vårdenhetschef vid Enheten för klinisk Patologi och Cytologi.
Stora förändringar tar tid. Det här handlade dessutom om en utrustning som skulle studeras och testas fram, vilket ställde höga krav på en enhet som redan har mycket att göra.
– Många av patologläkarna såg ändå en möjlighet att kunna konsultera, vi har länge sneglat på röntgenläkare som kan dela plåtar och diskutera med kolleger i Australien.. För oss har det alltid handlat om ett prov som måste hanteras med stor försiktighet för inte förlora information. Nu öppnades ju möjligheten för oss också, berättar Iréne Silverlo.
MedTech Magazine har blivit inbjudna för att höra mer om digitaliseringsarbetet på patologen i Gävle och projektet DigiPat. Vi träffar Iréne Silverlo och går runt bland kollegerna på avdelningen en lugn onsdagförmiddag i ett vintervitt Gävle. DigiPat startade med att produktansvariga från Sectra och verksamhetsutvecklare på sjukhuset i Gävle fick kontakt. Utöver Gävle blev åtta andra landsting delaktiga i projektet. Studien DigiPat inleddes med att först ta reda på hur digitaliseringen skulle gå till och sedan hur en arbetsstation för digitala bilder skulle utformas. Den arbetsställning som patologer har från början, ergonomin, var inte var bra. En böjd nacke över ett mikroskop klarar inte många år innan den börjar gör ont. Den rent ergonomiska frågan var det första problem som den nya digitala patologin kom för att lösa.
När Gordan Maras , ST-läkare i patologi, började på enheten för ett år sedan, var projektet med digitaliseringen igång men hade inte riktigt lyft. Han blev direkt nyfiken och fick gärna ta sig an utrustningen. Det var inte så mycket arbetsställningen som väckte hans intresse, det är den digitaliserade bildens fördelar han vill åt.
– Det går att göra mycket i den digitala bilden. Det går att göra noteringar direkt i bilden. Att mäta och göra beräkningar utifrån algoritmer blir möjligt på ett helt annat sätt vilket gör bedömningar mer objektiva och förhoppningsvis mer standardiserade. Bilderna går också att lägga bredvid varandra och manipulera på olika sätt för att jämföra, berättar han.
Möjligheten att dela och kunna diskutera med andra specialister är ibland en förutsättning för att hitta rätt diagnos. Gävle är inte stort, inte ens Sveriges alla specialister räcker till för alla fall, ibland är fynden så ovanliga att det krävs de bästa i världen för att kunna dra en välgrundad slutsats. Nu kan bilden delas och diskuteras i nutid med specialister på andra sjukhus på andra sidan jordklotet.
– Vi har redan patologer som jobbar på flera ställen, de kan då vara i tjänst här, utan att vara här rent fysiskt, berättar Gordan Maras och fortsätter, vi såg att kommunikationen, att kunna dela och få hjälp av andra var det som först attraherade folk här på enheten.
Studien Digipat har inte gått ut på att jämföra patologernas slutsats utifrån val av metod, utan bara en jämförelse av bildkvalitet, flöde och ergonomi.
Blir digitala bildkvaliteten lika bra som med mikroskop?
– Den digitala bilden är fortfarande inte optimal, men det blir bättre och bättre kvalitet. Nu är det förstoring upp till 200 gånger, jämfört med mikroskopet som ger en förstoring på 400 gånger. Det beror på lagringsmöjligheterna. De flesta gånger räcker det med 200 gånger, när det inte gör det är det lätt att byta över till mikroskopet.
Graden av förstoring går tekniskt att göra hur stor som helst men varje ny information i bilden tar plats. Mängden datainformation blev projektets första stora utmaning. Även om lagring av data tar mindre plats än glas fysiskt med vävnadsprov, ska det finnas utrymme. Servrar som ska stå med oändlig mängd digital information.
– Lagringen är ett stort problem, det kommer att kosta enorma summor att tekniskt lagra all information och det var till en början det studien kom att riktas in mot, berättar Irene Silverlo.
Projektet Digipat har nu nått tredje nivån. Den här gången kommer lagringsfrågan att lösas. Idag scannas allt material och proverna finns lagrade.
– Vi kommer att kunna fokusera studien på att upprätta kommunikation i första hand i regionen men också utveckla det andra som vi sett är fördelar med den digitala lösningen.
Det är mellan tio och tjugo år sedan röntgenavdelningarna i Sverige datoriserades och utvecklingen pågår fortfarande. Nu på bara något år ser patologerna på Gävles sjukhus att digitala lösningar ger oväntade effekter.
– Vi ser till exempel att det ökar patientsäkerheten, det är mindre risk för att blanda ihop patienter och vävnadsprover.
– Nu kan läkarna direkt vid ronden plocka fram provsvar och visa de digitala bilderna, vilket avlastar medicinska sekreterarna att leta efter glasen, konstaterar Irene Silverlo som har många års erfarenhet av hur arbetet hanteras. Det blir också lättare att plocka upp tidigare provsvar som ligger i systemet och jämföra med det nya. Det här kommer att förändra diagnostiken på många sätt, fortsätter hon.
Gordan Maras fyller i:
– Bara en reflexion är ju att den digitala metoden blir säkrare på många sätt, som vi inte ens tänkt på. Ett mikroskop är ju bara en förstoring för det mänskliga ögat och det kan bli stor skillnad under arbetsdagen hur noggrann en människa är. Den digitala bilden kan exempelvis visa dig var du har tittat ordentligt och vilket område du har missat.
Digitala lösningar brukar minska “den mänskliga faktorn” och öka delen automatik. Det gäller även digital patologi.
. Kan mjukvaran själv känna igen patologiska mönster?
– Nej, inte ännu, men flera sådana algoritmer är under utveckling, även om det aldrig riktigt kommer att kunna ersätta en patolog helt och hållet, förklarar Gordan Maras.
4 a och b Läkaren Peter Egerszegi förbereder ett vävnadsprov för analys.
FAKTA/ Om projektet DigiPat
Projektet initerades 2011 med delfinansiering av Vinnova. Utöver Gävle och Sectra har åtta andra svenska landsting varit inblandade i projektet tillsammans med Centrum för medicinsk bildvetenskap och visualisering är ett tvärvetenskapligt forskningscentrum initierat av Linköpings universitet, Landstinget i Östergötland och Sectra, som stått som huvudprojektledare. I Gävle har projektet resulterat i en övergång till att delvis använda digital utrustning för att analysera och arkivera vävnadsprover och sedan september 2014 pilottestar man den arbetsstation som Sectra utvecklat som en effekt av DigiPat.
_________________________________________________________
Så här går arbetsflödet till från lämnat prov till färdig digital bild:
a Arbetsflödet går till så att efter att patienten lämnat vävnad, som här på Gävle Sjukhus, det kan vara en hel eller en liten del av en kroppsdel.Därefter förvaras provet i formalin och transporteras till Enheten för klinisk Patologi och Cytologi. En enhet med personal som är experter på att skilja det normala från det onormala.
b När vävnadsprovet kommer in till enheten ska det till utskärningen.
c Därefter dehydreras och sedan snittas i mycket tunna skivor.
d När vävnaden ligger på objektglaset…
e ... sätts de i färgmaskinen och färgas i olika färger beroende på vilken diagnos som ska utredas. Slutligen monteras glaset med en film och
först därefter är det dags för diagnos.
f Här scannas vävnadsprovet för att kunna analyseras digitalt.
g Här sitter Gordan Maras med den digitala bilden på skärmen och mikroskopet till hands när det är något han vill titta extra nog på.
Iréne Silverlo, cytodiagnostiker och vårdenhetschef