Bristen på ny antibiotika kan få konsekvenser för världsekonomin
Otto Cars i SvD BRÄNNPUNKT 25/1 2013:
Politiska initiativ krävs
En massiv global överanvändning av antibiotika har lett till att bakterier utvecklat motståndskraft. Samtidigt har utvecklingen av nya antibiotika i stort sett upphört, skriver professor Otto Cars som efterlyser ett globalt politiskt initiativ.
I dag tar World Economic Forum i Davos upp det globala problemet med bakterier som är motståndskraftiga (resistenta) mot antibiotika. Det är inte en dag för tidigt. Mycket talar för att vi är på väg mot en värld utan effektiva antibiotika vilket kan få enorma konsekvenser för världsekonomin.En massiv global överanvändning av antibiotika har lett till att bakterier utvecklat motståndskraft. I dag dör nyfödda barn med blodförgiftning i hela världen på grund av brist på effektiva antibiotika. En transplantationsavdelning i Tyskland rapporterar om spridning av den allvarligaste formen av multiresistens där fem patienter infekterades och samtliga avled. I Sverige har vi hittills påvisat ett 50-tal fall av denna resistenstyp, men vi vet inte om de har orsakat några dödsfall – ingen skyldighet finns att anmäla detta till myndigheterna. De ekonomiska konsekvenserna av antibiotikaresistens är enorma. Ett enda fall av infektion med resistenta stafylokocker (MRSA) i ett vårdboende i Sverige har kostnadsberäknats till nära en miljon kronor.Dagens kritiska läge beror på en rad olyckliga felbedömningar.
Genom att vi under decennier förlitat oss på att läkemedelsbolagen ska förse oss med nya antibiotika har det obehagliga resistensproblemet ständigt skyfflats under mattan. Vi har inte ens i tillräcklig utsträckning förmått satsa på enkla åtgärder som basal hygien och tillräckligt antal vårdplatser för att förebygga smittspridning.
Den bistra sanningen är att inga antibiotika med nya verkningsmekanismer har upptäckts sedan 1987. Orsaken är betydande vetenskapliga svårigheter, men även att lönsamheten för antibiotika är osäker jämfört med andra typer av läkemedel. Livsviktiga forskningsprogram har lagts ner och i dag finns inga nya antibiotika på horisonten för behandling av flera viktiga och allvarliga bakteriesjukdomar.
Bristen på fungerande antibiotika drabbar barns och mödrars hälsa och får enorma konsekvenser i låginkomstländer där bakteriesjukdomar skördar miljontals liv. När äldre antibiotika inte längre fungerar krävs nyare och ofta minst tio gånger dyrare preparat (om de över huvud taget går att uppbringa), vilket slår hårt mot redan svaga hälsosystem. För den vanligaste sexuellt överförda infektionen i välden – gonorré, med 106 miljoner nya fall årligen – har Världshälsoorganisationen, WHO, nyligen varnat att många inte längre går att behandla på grund av resistens. Tillgången till effektiv behandling mot bakteriella infektioner måste inkluderas i den pågående processen att formulera den nya globala utvecklingsagendan.
Ett initiativ under det svenska ordförandeskapet i EU 2009, och flera uppföljningskonferenser genomförda av det internationella nätverket ReAct, har bidragit till att ett unikt samarbete etablerats mellan EU-kommissionen och de få läkemedelsföretag som fortfarande bedriver antibiotikaforskning. Detta är oerhört välkommet, men överenskommelser saknas om hur de nya antibiotika som utvecklas med stöd av offentlig finansiering ska användas på ett kontrollerat sätt. Ska dessa medel över huvud taget marknadsföras och säljas fritt, med risk för överanvändning och resistensutveckling? Andra incitament måste utvecklas för att forskare och företag ska få tillbaka sina investeringar, till exempel en förköpsmodell som redan har tillämpats på vaccinområdet genom Gavi-alliansen.
Vi måste också snabbt lära oss hur vi bättre använder och därmed förlänger livslängden av de antibiotika vi fortfarande har tillgång till.
1. Nya doseringar, behandlingstider och effekten av antibiotikakombinationer måste studeras.
2. WHO:s arbete måste stärkas kraftfullt för att organisationen ska upprätta en global övervakning av antibiotikaanvändning och antibiotikaresistens samt ge stöd till svaga länder för att bygga upp kapacitet för en kontrollerad tillgång till effektiva antibiotika.
3. En kraftfull global satsning på enkla förebyggande åtgärder för spridning av infektioner inom sjukvården.
4. Globala överenskommelser om reglering av distribution och försäljning av antibiotika.
Världen behöver ett nytt politiskt initiativ, till exempel en global kommission med medverkan från regeringar, bidragsgivare och ideella organisationer. Kommer Davosmötet att bli vändpunkten för att uppnå det starka globala ledarskap som är nödvändigt för att undvika att antibiotikaresistens blir den sista knuffen över stupet för redan överbelastade sjukvårdssystem? Eller kommer man fortsätta att stoppa huvudet i sanden och lämna problemet till nästkommande generationer?
OTTO CARS
professor i infektionssjukdomar, Uppsala Universitet, chef för det internationella nätverket ReAct – Action on Antibiotic Resistance