”Lägg dina krafter på det du tycker är viktigt”
Av I närmare 30 år har Hanna Isaksson från stiftelsen Spinalis arbetat med personer med alla möjliga typer av funktionsnedsättningar och sett ett ständigt återkommande mönster: hur mycket historiska värderingar och föreställningar om funktionsnedsättningar omedvetet hänger med och fortsätter att ha inflytande.
– Det påverkar även synen på hjälpmedel och huruvida folk använder dem eller inte. Ett exempel är föreställningen om att det på något sätt skulle vara ett misslyckande eller nederlag att använda hjälpmedel, säger Hanna Isaksson, som alltid varit fascinerad av ämnet, kanske för att hon själv har en funktionsnedsättning i form av en dysmeli som gör att hon sedan födseln saknar delar av flera kroppsdelar.
Hon berättar, som exempel, om en händelse när hon jobbade på ett idrottsläger för personer med funktionsnedsättning, och det dök upp en ung kille med ett tillstånd som innebar svårigheter att gå, men som ändå med stora besvär tog sig fram till fots till idrottshallen.
– Pappan sa stolt att ”han är så duktig på att gå”. Men när grabben kom fram till idrottshallen var han ju helt slut och orkade knappt träna.
Hennes poäng är att förväntningar, i det här fallet från föräldern, gjorde att den unge killen lade sina krafter på något som han själv sannolikt inte valt. För han hade ju kunnat använda exempelvis en rullstol – och istället kommit utvilad till träningen.
– Jag kämpade själv med det här när jag var ung – jag kallar det för ”vara som alla andra-perioden”. Den infaller alltid någon gång, innan man gör ett slags avvägning av ”vad ska jag lägga min energi på, vad är viktigt för mig?”
Jag kämpade själv med det här när jag var ung
En annan stötesten är det fenomen som brukar kallas ”the soft bigotry of low expectations” – de låga förväntningarnas bigotteri – som går att överföra på funktionsnedsättningar.
Även här har Hanna Isaksson ett självupplevt exempel ur vardagen. Själv tränar hon väldigt mycket, men en dag när hon kom till lokalen var det en vikarie som ledde passet.
– Jag sa” hejhej”, men då tittade han på mig allvarligt och sa: ”Det ska vara cirkelfys här.” Jag sa: ”Jag vet” och skrattade. För honom var det självklart att jag inte skulle delta i cirkelfys – det var inte en fråga.
Vid Fokus Hjälpmedel i Göteborg 14-15 januari kommer Hanna Isaksson att föreläsa om varför våra föreställningar om kropp och funktionsnedsättning ser ut som de gör – och vad vi kan göra åt det – under rubriken ”Från invalid till person med normbrytande funktionalitet”.
Artikeln är en del av vårt tema om Fokus Hjälpmedel.