I en artikel som nyligen publicerades i Science Translational Medicine testade forskare att behandla möss som led av en infektion med Clostridioides difficile i tjocktarmen med jäst som producerade neutraliserande antikroppar mot bakterien. Dessa neutraliserande antikroppar, som binder till bakteriernas toxiner Tcd A och Tcd B, har redan tidigare visat sig ha en lovande effekt när det gäller behandling av C. difficile-infektioner men frågan har varit hur man ska få dem att frisläppas i tarmen.

I studien användes jäst av typen Saccharomyces boulardii, som enligt den amerikanska livsmedels- och läkemedelsmyndigheten FDA anses vara en säker probiotisk mikroorganism. 

Behandlingen gavs oralt och visade sig ha en god effekt både på den primära infektionen och för att förebygga återkommande infektioner. 

I ett experiment, där målet var att se om behandlingen kunde förebygga infektion, behandlades friska möss med antibiotika och infekterades med C. difficile. De såg att samtliga möss som behandlats med den antikroppsproducerande jästen i tre dagar inför infektionen överlevde, till skillnad från möss som behandlades med en annan jäst eller med saltlösning, där 60 procent dog. Det visade sig dessutom att de som behandlats med den antikroppsproducerande jästen hade mindre inflammation och skador i tarmen än kontrollgruppen.

För att se om behandlingen skulle vara effektiv mot en pågående infektion gav forskarna jästen till infekterade möss fyra dagar i rad och ungefär 70 procent överlevde. I kontrollgruppen, som antingen fick en icke-antikroppsproducerande jäst eller saltlösning, dog två tredjedelar av mössen.

Hanping Feng från University of Maryland School of Dentistry, sisteförfattare till studien, har startat ett företag för att utveckla den antibiotikaproducerande jästen till en behandling för människor och han hoppas på att kunna inleda kliniska studier inom tre år, rapporterar Science. 

C. difficile är en problematisk bakterie som kan orsaka allvarliga infektioner med bland annat diarré. Ofta infekteras man i vårdmiljöer och ofta efter antibiotikabehandling. Äldre och kroniskt sjuka är särskilt hårt drabbade.