Hon är vd för Sodexo Sverige, ett företag som sysselsätter över 8000 personer i Sverige - genom lokalvård, måltider, fastighetsservice och hjälpmedel. Inkludering är ett ledord och hon satte som vice vd upp målet att på fem år ha 50 procent kvinnor på högre chefspositioner. Ett mål som var uppfyllt 2015.

Att våga ge människor en chans är något Azita Shariati återkommer ofta till. Själv fick hon sitt första jobb efter tre månader i Sverige för att den som anställde henne vågade tro mer på hennes vilja att utföra ett bra arbete än att stirra sig blind på utbildning, erfarenhet och språkkunskaper.

– Hon lämnade sin komfortabla zon och gav mig möjligheten. Det byggde mitt självförtroende, jag kände mig måste inkluderad och introducerad och jag lärde mig det svenska språket och de sociala koderna. Jag vet faktiskt inte om jag varit där jag är i dag om hon inte hade gett mig chansen, berättar Azita Shariat som kom från Iran till Sverige som tjugoåring 1988.

Att ge människor som visar vilja en chans, precis som hon fick, genomsyrar hennes förhållningssätt vid rekrytering.

– Kompetensen sitter inte i hudfärg, kön, sexuell läggning eller i ett eventuellt funktionshinder. Vid rekrytering lägger jag 20 procent av tiden på att titta på ett CV. Resten av tiden ägnar jag åt att träffa personen. Det handlar om att hitta personer med rätt värderingar för att rekrytera för framtiden.

På Sodexo började Azita Shariati 1998. Hon var då ambulerande restaurangchef och hon tog ofta hand om disken på restaurangen.

– Jag var den dyraste diskaren i Sverige, men det var en bra skola. Jag insåg efter ett tag att jag måste ta ansvar för min egen utveckling och sedan dess har jag bytt tjänst inom bolaget vart tredje år. Ibland har utmaningarna känns stora men jag har då tänkt att det värsta som kan hända är att jag får sparken.

Hon har hyllats för sitt ledarskap och fått många utmärkelser. Bland annat utsågs hon till näringslivets viktigaste kvinna 2015. Men vägen dit har inte varit enkel påpekar hon.

– När jag kom till landet kunde jag varken språket eller kulturen så jag började inte på noll. Jag började på minus. Jag får ibland höra att jag har haft tur men jag menar att tur inte finns. Att jag har nått hit har inneburit mycket hårt arbete, tårar, misslyckanden och ensamhet och en viktig del i mitt ledarskap är att se att jag inte har alla svaren själv utan måste omge mig av personer som är bättre än vad jag är.