Nya sätt att upphandla öppnar möjligheter. Fler landsting upphandlar lösningar med utgångspunkt ur vårdens komplexa utmaningar. Det skiljer sig mot traditionell upphandling som kännetecknas av detaljerade beskrivningar av de varor och tjänster som efterfrågas. Nya sätt att upphandla genom funktions- eller innovationsupphandling används i enstaka fall.

Vid funktionsupphandling efterfrågas en funktion till skillnad mot traditionell upphandling som sätter fokus på hur lösningen är gjord, hur konstruktionen ser ut och upphandlingen innehåller specifika produktkrav. Vid innovationsupphandling efterfrågas en ny lösning på beskriven utmaning eller problem. Dessa relativt nya sätt att artikulera utmaningar och att upphandla lösningar på öppnar möjligheter för företag att utveckla nya produkter. Hur får då företagen idéer till nya varor och tjänster?

Statistiskt sett är uppkomsten av idéer fördelad så här: 75 procent egna uppslag, 15 procent från kunder, 14 procent företagssamarbeten, fem procent konkurrenter, fyra procent samarbete med universitet och högskolor, samt nio procent annat.

Idéer till innovationer kommer i hög utsträckning inifrån företaget alternativt från kunder eller utifrån företagssamarbeten. Uppgifterna är hämtade från Tillväxtverket som genomför en enkätundersökning där ett stort antal små och medelstora företag svarar på frågor om vilka möjligheter och svårigheter de upplever i sin vardag och vad de tror om sin framtid. (Eftersom företag får idéer på olika sätt summerar det till mer än 100 procent)

I takt med att myndigheter blir mer aktiva att upphandla utifrån våra utmaningar borde en större andel idéer till nya varor och tjänster komma från kunder. I vart fall om företagen fångar våra behov och har förmåga att omvandla utmaningarna till nya varor och tjänster. Många företag prenumererar på annonserade upphandlingar inom de CPV-koder som de verkar inom. CPV-koder, common procurement vocabulary, är ett klassificeringssystem inom offentlig upphandling som syftar till att standardisera den terminologi som används av upphandlande myndigheter för att beskriva föremålet för en upphandling. Det fungerar mycket bra vid traditionell upphandling men mindre bra vid funktions- och innovationsupphandling då utmaning och inte föremålet för upphandling beskrivs.

Vi i Region Skåne har genomfört en innovationsupphandling  som syftade till att ta ett kliv mot målet att bli fossilfria år 2020. Vi valde att utgå från en högvolymprodukt med en relativt enkel utformning, ett skyddsförkläde. Den vinnande leverantören, Gaia biomaterials, är inte ett förklädesproducerande företag utan ett företag som utvecklar nya klimatsmarta material. Gaia hade inte fångat möjligheten om vi endast hade annonserat upphandlingen utan att föra dialog och om de hade nöjt sig med att prenumerera på CPV-koder. Vi kommer i ökad utsträckning att efterfråga helhetslösningar på våra komplexa utmaningar som till exempel kan bestå av en kombination av en avancerad teknisk lösning, ett it-stöd och en smart vårdprocess. Jag ser framför mig att företag kommer att behöva samarbeta för att skapa konkurrenskraftiga attraktiva erbjudanden.

Samarbeten kan ske på olika sätt till exempel genom ett gemensamt anbud, skapande av gemensamt bolag eller underleverantörsförhållanden. Företag kan samarbeta horisontellt eller vertikalt. För att upprätthålla konkurrensen är vissa typer av samarbeten i upphandlingar dock inte tillåtna. Tillväxtverkets enkätundersökning visar att företag som samarbetar med andra är mer innovativa – de utvecklar nya eller väsentligt förbättrade varor och tjänster i betydligt högre utsträckning än de som inte samarbetar. Nästan hälften av Sveriges små och medelstora företag uppger att de regelbundet samverkar med andra företag. Företag med 10-49 anställda är de som samverkar mest med andra företag, nästan 60 procent samverkar. Tillväxtverket framhåller särskilt att de verkligt omdanande innovationerna kan uppstå i gränslandet mellan olika teknologier eller organisationer.