Bättre med vanlig ingenjörs- utbildning
Sectras vd Torbjörn Kronander varnar för de ingenjörsutbildningar som gjorts smalare och anpassade inom medicinsk teknik. – Man får en känsla av att de nya nischutbildningarna mer handlar om marknadsföring för de olika högskolorna än om något som efterfrågats av oss som sedan ska anställa ingenjörerna, skriver han.
Mitt motiv till tveksamheten till helt separata utbildningar (även om mycket läses tillsammans med andra linjer) var dels att små utbildningar blir dyrare per elev än de breda, samt att den tekniska grundkunskapen, ”ingenjörskunskapen”, är viktigare än att lära sig än att lära sig till exempel medicin tidigt. Det ”medicinska” inom den medicinska tekniken kan vi ganska lätt lära våra anställda när de väl kommit hit, eller som vi gjorde i mitt fall, läsa in som påbyggnad sent i utbildningen. Ytterligare en kritik som jag förde fram var att de föreslagna programmen innehöll på tok för lite datorteknik och mjukvara.
De första Civilingenjörerna i Medicinsk teknik har nu börjat examineras och vi har intervjuat flera av dem. Tyvärr måste jag konstatera att det jag befarade till stor del blev det som hände. En ingenjör ska i första hand vara en duktig tekniker och analytiker. De grundläggande matematikkurserna som vi alla kämpat med har mindre med att vi verkligen behöver kunna lösa en viss partiell differential–ekvation eller en spännande trippelintegral, än med att dessa kurser ger träning i analytiskt tänkande och en plattform för att sedan förstå fysikaliska processer och förhållanden som bas för ett livslångt lärande.
Att ha förmågan och viljan att kunna läsa in tillämpningar, ny teknik, nya applikationer är vår lott som ingenjörer. För detta krävs en solid grund i just analytiskt tänkande, naturvetenskap och fundamentala tekniska processer. Idag har dessutom ytterligare en viktig hörnpelare utöver matematiken och fysiken dykt upp som alla ingenjörer kommer att arbeta med, datortekniken.
Vi ser iallafall från vår sida hellre en duktig och bred Teknisk fysiker, Elektroingenjör eller Dataingenjör än en dedicerad Medicinsk tekniker, om de senare inte har samma plattform och tekniska nivå. Sedan får dessa ”klassiska” ingenjörer gärna komma med en påbyggnad i t.ex. anatomi och fysiologi, men det senare är ändå inte lika viktigt som de grundläggande tekniska kompetenserna.
Ett slående exempel är just datorsystemskunskaperna hos de medicinska tekniker som nu utbildas. I stort sett alla ingenjörer kommer idag att tillbringa mycket tid med datorer och komplexa stora datorsystem. Detta kommer inom medtech att bli ytterligare accentuerat i och med att beslutstöd och analys av ”Big data” kommer att explodera och bli något som kommer att finnas på alla läkares skrivbord/mobila enhet. Vem kommer dessa medicinare att behöva rådfråga när de ska använda eller köpa in dessa system? Vem ska utveckla dessa stora datorsystem?
Att med den vetskapen sitta mitt emot en stolt nybakad Medicinsk teknisk civilingenjör som litat på att kursledningar och utbildningsnämnder har valt en bra och klok kompott av kurser, men som inte vet vad en relationsdatabas är för något och än mindre kan något överhuvudtaget om nätverksdesign eller IT arkitektur, är inte roligt. Att anställa dessa unga ingenjörer för t.ex. jobb som utvecklare är för oss nästan omöjligt (det finns dock alltid lysande undantag som lärt sig på egen hand).
Det måste kännas konstigt för de unga förhoppningsfulla studenterna när de efter fem års studier sitter på en anställningsintervju och kanske förlorar den plats de ville ha på ett medtech-bolag, till en mer klassisk ingenjör med bredare och djupare tekniska kunskaper, speciellt då inom dataområdet.
Man får en känsla av att de nya nischutbildningarna mer handlar om marknadsföring för de olika högskolorna än om något som efterfrågats av oss som sedan ska anställa ingenjörerna.
Jag uppmanar därför landets tekniska högskolor att tänka om. Detta är inte en bra utveckling och liknar mer gymnasiernas ”snuttifiering” än bra teknisk utbildning av landets medtech-ingenjörer. Vi bör inte ha smala och dyra utbildningar med huvudsyfte att locka studenter till vissa lärosäten, vi behöver breda program inom ett fåtal huvudteknikområden (t.ex. Teknisk fysik/Elektro, Programvaruteknik, Datorteknik, Teknisk biologi/genetik, Kemiteknik och Maskinteknik).
En bra sak vore sedan om man efter det man gått de breda programmen kunde bygga på med medicinsk teknik. Påbyggnaden kunde, för att vara kostnadseffektiv, vara gemensam för många olika grundutbildningar.
För er som är föräldrar med barn som är intresserade av medicinsk teknik, eller de läsare som kanske själva är unga och funderar på val av utbildning, så kan jag bara uppmana er att om ni vill ha jobb inom medicinskteknisk industri så är tyvärr chansen större om ni inte läser specialutbildningarna inom just medicinsk teknik utan istället ett bredare program och sen bygger på med ett block kurser i medicin och medicinsk teknik på slutet eller som komplement.
Krönika av Torbjörn Kronander