Satsning och samarbete krävs om svensk forskning ska blomstra
För att svensk forskning inom Life science-området ska kunna behålla och helst stärka sin position i framtiden krävs både ett fördjupat samspel mellan universitet, politik och industri och ökade statliga satsningar. Detta var kontentan av diskussionen vid MSD:s välbesökta Almedalsseminarium om hur framgångsrika kluster inom medicinsk forskning ska främjas i Sverige.
Representanter från universitetsvärlden, läkemedelsindustrin och politiken diskuterade under seminariet hur innovationsklimatet inom medicinsk forskning ska kunna förbättras, och vad som krävs för att läkemedelsindustrin ska våga och vilja satsa i Sverige.
Michael Rosenblatt, Chief Medical Officer för Merck & Co Inc, MSD:s moderbolag i USA, berättade om exemplet Boston, där samspelet mellan universitet, industri och samhälle länge varit framgångsrikt.
– Boston har en lång historia med ledande akademiska institutioner och välrenommerade sjukhus med stora resurser för forskning. Inte minst viktigt är att det funnits möjligheter till nära interaktion med övriga delar i samhället, menade han.
En gemensam ståndpunkt från samtliga paneldeltagare var att det inte är någon enskild komponent som är avgörande för ett gynnsamt innovationsklimat utan en rad faktorer spelar in, till exempel tillgång till arbetskraft med rätt kompetens, stödjande institutioner och att innovationer faktiskt efterfrågas.
– För att gynna innovation i Sverige krävs en strategisk samverkan mellan politik, akademi och industri som tar en utgångspunkt i våra gemensamma utmaningar. Vi är ett litet land som måste göra mesta möjliga med de resurser vi har att tillgå, sade Jennie Nilsson (S), riksdagsledamot och Socialdemokraternas näringspolitiska talesperson.
Torbjörn Rosdahl (M), finanslandstingsråd i Stockholms läns landsting, exemplifierade med åtgärder landstinget vidtagit för att gynna möjligheten till medicinsk forskning och för att attrahera satsningar från läkemedelsbolagen.
– Vi tittar exempelvis mycket på hur vi ska kunna garantera att forskare ska kunna använda de kvalitetsregister och den biobank vi bygger upp. Vi måste stå beredda när forskarna och läkemedelsbolagen kommer till oss, sade han.
En annan av paneldeltagarna, Anders Hamsten, rektor för Karolinska Institutet, påpekade att politikerna trots allt skulle kunna göra betydligt mer för att stödja innovationsklimatet inom den akademiska sfären.
– Statens stöd för innovationsprocesser till Karolinska Institutet ligger på drygt två miljoner kronor, vilket kan betecknas som försumbart i sammanhanget för en institution med en budget på nära 6 miljarder kronor. Skulle regeringen följa sin egen utredares rekommendation om att stödet för innovationsprocesser borde vara 2 procent av vår forskningsbudget skulle vi hamna på ungefär 100 miljoner i stället för drygt två, sade han.
Uppfattningen att staten borde satsa mer för att gynna ett gott innovationsklimat i Sverige delades av seminariets femte paneldeltagare, professor Charles Edquist, verksam vid Centre for Innovation, Research and Competence in the Learning Economy (CIRCLE) vid Lunds universitet.
– En stor del av nuvarande statliga subventioner skulle kunna omfördelas mot satsningar på innovation. En liten satsning i början av en innovationsprocess kan få enorm betydelse längre fram. Samtidigt kan en stor satsning i ett senare skede i form av subventioner till något som inte bär sig självt bara ha en liten eller ingen betydelse, som varvsstödet under 1970-talet till exempel. Staten måste våga satsa på det osäkra, sade han.