Perlmann: ”Upptäckten har räddat miljontals liv”
Av – Den här upptäckten av ett virus la grunden för att faktiskt kunna rädda livet på flera miljoner människor så den har haft en otrolig betydelse, säger Thomas Perlmann, sekreterare i Nobelförsamlingen och Nobelkommittén vid Karolinska institutet, till Life Science Sweden.
Det var under 1970-talet som Harvey J. Alter, som då arbetade vid National Institutes of Health, och hans forskarlag kunde slå fast att ett smittämne med virusegenskaper orsakade en tredje dittills okänd form av hepatit. Till att börja med fick sjukdomen arbetsnamnet ”non-A, non-B”-hepatit.
Michael Houghton, som då arbetade på läkemedelsföretaget Chiron, kunde så småningom visa att det rörde sig om ett virus tillhörande familjen Flavivirus. I sin tur gjorde Charles M. Rice vid Washington University i USA, upptäckter som visade att viruset på egen hand kan ge upphov till sjukdomen hepatit C. I dag fick de tre Nobelpriset i fysiologi och medicin.
Det är vanligt att de upptäckter, liksom i detta fallet, som belönas med Nobelpriset i fysiologi eller medicin ligger långt bakåt i tiden.
– Det tar ofta tid innan man känner till och förstår den fulla tyngden av en viktig upptäckt. I det här fallet gick det ganska fort att få till serologiska tester. Senare kom en läkemedelsutveckling som först ganska nyligen har fått sitt fulla genomslag, säger Thomas Perlmann.
– Det andra är att vi i Nobelkommittén är kända för att ta god tid på oss och vara väldigt noggranna i våra utredningar och det leder också till att upptäckter långt bak i tiden belönas.
Forskare som utvecklat nya läkemedel mot hepatit C har också varit tippade att få priset. Hur kom det sig att ingen av dem fanns bland årets pristagare?
– Vi kommenterar aldrig varför någon inte har fått priset. Vi tittar på upptäckter och då fann vi att upptäckten av hepatit C-virus är något vi ville belöna. Men självklart är den utveckling som skett efteråt av stor betydelse. Det är ofta det som kännetecknar stora upptäckter, att de leder till andra stora upptäckter och viktiga framsteg.
Under morgonen fick Tomas Perlmann tag på två av de tre Nobelpristagarna på telefon.
– När de väl svarade lät de väldigt överraskade och det var roligt att tala med dem för de blev så glada. Jag känner mig övertygad om att de inte hade suttit och väntat vid telefonen eftersom jag fick ringa flera gånger innan de svarade.