"I slutänden handlar det om små pengar"
I rapporten Med varierande funktion – förskrivning av konsumentprodukter som hjälpmedel vid funktionsnedsättning visar Myndigheten för vård- och omsorgsanalys att förskrivningen av konsumentprodukter som hjälpmedel till personer med funktionsnedsättning varierar över landet.
– I den här undersökningen har vi valt att fokusera på surfplattor, smarta telefoner, datorer och appar som kan fungera som hjälpmedel, berättar Johan Strömblad, utredare på Myndigheten för vård- och omsorgsanalys, för MedTech Magazine / Fokus Hjälpmedel.
– Teoretiskt sett kan även andra, icke-CE-märkta produkter, förskrivas. Det finns lokala regelverk om vad som får förskrivas och inte, tillägger han.
I rapporten framkommer det att de flesta sjukvårdshuvudmän förskriver konsumentprodukter såsom surfplattor och appar som hjälpmedel, men inte alla.
Varför är tillgången ojämlik i olika delar av landet?
– Vi har fått fram två huvudsakliga anledningar. Dels handlar det om att förskrivarna inte har rätt kompetens och inte känner till vilka produkter och appar som finns och dels finns det en viss rädsla hos regioner och kommuner att förskrivning av sådana produkter som hjälpmedel blir kostsamt.
Har ni undersökt hur kostsamt det är att förskriva konsumentprodukter som hjälpmedel?
– Att döma av svaren från en enkät som gick ut till hjälpmedelsverksamheternas chefer så tycker de flesta att det är kostnadsbesparande att köpa in sådana produkter men kostnadsdrivande med andra tjänster kring dem, exempelvis att ge service. Förskrivningen sker dock i så liten skala – år 2018 förskrevs ungefär 1 000 surfplattor i hela riket – så i slutänden handlar det om små pengar.
Hur kan man få till en mer jämlik förskrivning i hela landet?
– I rapporten har vi rekommenderat tre olika åtgärder. Den första är att regeringen behöver tillse att det finns gemensamma riktlinjer för hur förskrivningen ska gå till i hela landet. Det gäller inte bara hjälpmedel utan även CE-märkta medicintekniska produkter.
I rapporten rekommenderas det även att regionerna och kommunerna bör säkerställa att de kan erbjuda anpassat råd och stöd för konsumentprodukter som hjälpmedel, i linje med nationell kunskapsstyrning, samt att regeringen och statliga myndigheter ska arbeta för att minimera faktorer som bidrar till ett digitalt utanförskap.