Nanna Skovgaard, kontorschef på det danska Sundhets og ældreministeriet, känner igen mycket av turerna kring digitaliseringen av vården i Sverige, och hon är väl medveten om hur mycket längre Danmark faktiskt har kommit på många områden.

– Vad är det vi gjort i Danmark? Först och främst har vi inga faxar, säger hon med ett leende och syftar på den svenska faxdebatten som blossade upp i Sverige när digitaliseringen i offentlig sektor blev en snackis. Här tycks Danmark ligga långt före oss, även inom vården.

– Vi har fullt digitaliserade sjukhus, med elektroniska patientjournaler. Vi har också digitaliserat kommunikationen mellan familjeläkare och till exempel kommunernas hemtjänst. Allt där är fullt digitalt integrerat, säger Nanna Skovgaard.

Den stora diskussionen i Danmark rör främst hur data ska kunna användas och delas lättare av vårdpersonal och patienter, berättar hon.

Ännu en lyckad digitalisering är de gemensamma läkemedelskorten, som alla vårdgivare har tillgång till och som gör det mycket enklare att samordna medicineringen för patienter.

– Tidigare hade vi mer problem med olika läkare som skrev ut olika mediciner, som ibland motverkade varandra, eller skapade biverkningar. Nu blir det transparent, så att patienter kan få rätt mediciner och färre mediciner. Det här tycker jag är något för Sverige att kopiera.

Även testsvar från lab räknas som en gemensam resurs och samma sak kommer att genomföras med bilder.

Det man tittar på nu är det man kan kalla vardagsupplysningar, som kan vara viktiga för vården att känna till. Det skulle bli en databas med data om exempelvis dina närmaste anhöriga, vilka allergier du har, om det finns trappor där du bor.

– Det vi har är alltså digitala journaler, digital kommunikation och vissa resurser som man helt enkelt delar.

I Sverige diskuteras säkerhetsfrågan kring digitala journaler mycket. Hur säkra är systemen egentligen och vem kan komma åt dina data?

Det visar sig vara en stor diskussion även i Danmark. Man har försökt lösa det genom en nationell infrastruktur där man i princip kan logga alla medarbetare för att se vilka upplysningar de läser. Infrastrukturen ger också kontroll över vilka samtycken och fullmakter som finns, så att man till exempel ska kunna se sina barns journaler.

– Utgångsläget är att alla har tillgång till dina data, för vi vet ju inte var du blir sjuk, eller på vilket sätt. Men, jag får bara öppna dem om jag har en vårdrelation i ett öppet system med loggning och starka sanktioner när någon gör en överträdelse.

Nanna Skovgaard tillägger att de hela tiden haft fokus på den stora uppgiften, att data måste kunna delas, för att ge en trygg behandling åt alla. Säkerheten handlar om teknik och juridik så att den personliga integriteten samtidigt skyddas.

Danmark har fem regioner, att jämföra med alla våra landsting och regioner. Men det som är centraliserat är just kommunikation och data som behöver kunna delas mellan sjukhus och enheter. Sina egna IT-system sköter regionerna själva, så länge som det går att ansluta till det gemensamma, i ett slags digitalt ekosystem. Alla data ska kunna delas oavsett leverantör och plats i landet.

I Sverige har vi sagt att vi ska bli bäst på e-hälsa 2025. Hade ni någon liknande punkt i tiden när ni startade er satsning på digitalisering?

– Nej, du vet vi kommer från Legoland. Vi tar en liten bit i taget och bygger det som behövs. Man kan säga att vi hittar ett problem och så försöker vi lösa det. Vi har inte riktigt samma långsiktiga planering som i Sverige, utan arbetar lite mer pragmatiskt, skulle jag säga.

– Men vi vill också vara bäst i världen. Och jag tror att vi behöver inspireras och samarbeta med varandra här i Norden, annars kommer de stora lösningarna komma utifrån istället.

Ni har kommit långt, men vad blir nästa steg för er?

– På vissa sätt känns det som om vi inte har kommit någonstans alls. Vi har, precis som man gjort i Sverige, börjat titta på de här nya stora frågorna med big data och artificiell intelligens. Men jag tror att det är viktigt att vi inte bara talar om teknologin, utan om vart vi strävar och hur tekniken kan hjälpa oss med det. Den bärande idén måste vara att vi ska ge en god behandling och vård till våra patienter.