Lyckat exempel på hållbar upphandling
Vad i hela världen har svensk upphandling av handskar till vården att göra med fackliga rättigheter i Sydostasien? Jo, kopplingen finns genom det som kallas Sveriges landsting och regioners gemensamma uppförandekod. Genom den ställer våra landsting en rad krav på företag och produkter, krav som inte enbart har med funktion och pris att göra.
Den gemensamma uppförandekoden antogs första gången 2010 och sedan dess har den använts gentemot företag som vill delta i upphandlingar. Koden utgår bland annat från ILO:s åtta kärnkonventioner, FN:s konvention om de mänskliga rättigheterna, barnkonventionen och eventuella tillverkningsländers nationella lagstiftning.
En av grundtankarna med att införa uppförandekoden är att svenska skattepengar inte ska bidra till förhållanden som vi aldrig skulle acceptera själva. Ett av de fall där koden fått betydelse var när Region Jönköpings län kontrollerade en återförsäljare av skyddshandskar.
– Handskar är ett av de åtta riskområden som vi har konstaterat i det nationella nätverket Socialt ansvarstagande i offentlig upphandling, och det riskområde som vi tillsammans med Region Östergötland och Regionförbundet i Kalmar län är ansvariga för, säger Carina Mattsson Sandberg, inköpschef på Region Jönköping.
– Vi hade ganska nyligen gjort en upphandling av handskar så det var naturligt att följa upp den och vi började med en dokumentgranskning, och hade enskilda kontakter med leverantörerna.
De skriftliga svaren var ganska blandade, där vissa hade tydliga rutiner och egna uppförandekoder. Andra visade vissa brister i sina svar. Ett av företagen valdes ut för en fördjupad kontroll, och man valde att göra en revision i tillverkningsledet, helt enkelt genom att skicka en extern revisor till fabriken i Malaysia, där handskarna tillverkades.
De anmärkningar som kom fram i revisionsrapporten handlade bland annat om att man arbetade stora mängder övertid och långa perioder utan lediga dagar. Dessutom fanns det problem med brandskyddet, som blockerade nödutgångar och brandverktyg.
För att klara kraven var leverantören helt enkelt tvungen att rätta till felen och se till att förhållandena i fabriken förbättrades, annars kunde de förlora sitt kontrakt med regionen. Och det upphandlade företaget visade sig mycket samarbetsvilliga och tog frågorna på stort allvar.
– De har jobbat väldigt intensivt och vill verkligen att tillverkningen ska ske på ett bra sätt.
Faktum är att företaget tog till sig av kritiken och använde rapportens checklista för att förändra förhållandena i flera fabriker hos underleverantörerna.
Frågan är ändå om det verkligen tillhör regionernas kärnverksamhet att arbeta för mänskliga rättigheter i Sydostasien.
– Man ska komma ihåg att vi är väldigt stora köpare, och i det här läget representerar vi hela Sverige, genom vår roll i nätverket för hållbar upphandling. Så det sker på ett nationellt uppdrag för alla de inköp som görs. Det är ju också väldigt viktigt att vi tar vårt ansvar i de här frågorna.
Fallet med handskarna är heller inte det enda där svenska landsting och regioner har gjort skillnad. Ett annat exempel är Stockholms läns landsting, som 2014 fick veta att det förekom brott mot de mänskliga rättigheterna hos underleverantörer till Dell. Där lyckades man skapa dialog och förändring i en bransch som tidigare varit svårt att nå. Det som krävs är tydliga riktlinjer, samarbete mellan regionerna och att man verkligen följer upp de krav man ställer.