– Jag älskar fortfarande mitt jobb, men jag jobbar för mig själv nu, för att göra gott, inte för att vara duktig inför andra, säger hon i en personlig intervju med MedTech Magazine.

Få har samma breda, och djupa, kunskap om life science-industrin som Karin Hehenberger. Disputerad läkare, analytiker och investerare på Wallstreet, några år på läkemedelsjätte och har sedan som medlem av ledningsgruppen tagit tva företag till börsen. Och stöttat andra som arbetande styrelseledamot.

Hehenberger flyger fortfarande jorden runt flera gånger per år, med ett kontaktnät som sträcker sig över hela jordklotet. När vi träffas på Hotell Diplomat i Stockholm, innan hennes framträdande på Swedish-Amerikan life science summit, SALSS, sveper hon in och ler stort.

Innan intervjun är förklarad igångsatt, är Hehenberger igång och pratar om de spännande förändringar som sker globalt inom life science.

– Flera av de stora globala läkemedelsjättarnas amerikanska kontor går igenom en tuff period just nu. Både på grund av konkurrens och brist på innovationer och tunga juridiska processer kring prissättning, berättar Karin Hehenberger.

Företag som Pfizer, Johnson and Johnson och Roche anklagas för att hålla priserna uppe, bland annat för insulin, och flera domstolsprocesser pågår i detta nu.

– Det går inte för bolagen att sätta vilka priser som helst för gammal simpel behandling som insulin. Ska de göra vinst måste de ta fram innovationer, säger Karin Hehenberger, och de är de väl medvetna om.

Trycket på bolagen har tvingat fram förändringar. Nu pågår innovationer också inom sättet att göra affärer och synen på patienter, menar Karin Hehenberger. Alla bolag talar idag om patientcentrering. Att de vill ha patienten i centrum. Fokusgrupper anlitas och patienterna får tycka till.

– Många bolag försöker ha patientcentrering, det är en viktig attitydförändring, men de lyckas inte alltid, säger Hehenberger. Ofta kommer patienten med för sent i utvecklingen, tycker jag.

En önskan om att förstå patienten, att verkligen utgå ifrån patientens behov, när nya produkter ska tas fram av både läkemedel- och medicinteknikbolag, men inte riktigt få till det. Det har skapat ett behov och en öppning för affärer. Något som Karin Hehenberger är expert på.

– Mitt nya företag kopplar ihop patienter, som själva är entreprenörer och har gjort lösningar som de själva behöver, med de stora bolagen. Enkelt.

Sedan tre år driver Karin Hehenberger företaget Lyfebulb och i år lanserade hon Lyfebulb ventures. Det andra är en fond med små start up-bolag inom life science, både medtech och läkemedel, medan det förstnämnda fungerar som en mötesplats där entreprenörer, som har en nära anhörig eller själva har diabetes, träffar stora bolag i behov av verklighetsförankrad innovation. Det anordnas event, som liknar SVT:s Draknästet, och många andra mötespunkter. Målet är att flera terapiområden ska få egna mötesplatser och innovation uppstå.

– Nu har jag slutat att hålla min egen sjukdomserfarenhet hemlig, idag är jag stolt över vad den gett mig i form av kunskap och erfarenhet. Det är något annat än att vara läkare eller forskare.

Innan förändringen var yrkeslivet på god väg att ta livet av henne. Hon hade gått läkarlinjen och gjort sin doktorsavhandling på Karolinska Institutet inom diabetes och molekylärbiologi. Sedan post doc på Harvard. Därefter ett par år som analytiker för McKinsey foljt av en roll som analytiker på Brummer med delad tid i Stockholm och på Manhattan, med fokus pa kloka investingar i life science-sektorn. Hon deltog sedan i en ledningsgrupp som börsnoterade ett amerikanskt läkemedelsbolag på Nasdaq. Någonstans där tog det stopp för Karin Hehenberger. Njurar och bukspottkörtel klarade inte mer.

– Felet jag hade gjort var att jag inte sa till någon att jag hade diabetes sedan barndomen. Jag ville inte visa svaghet. Trots att jag är läkare, specialist inom diabetes, hade jag svårt att kontrollera mitt blodsocker och låg för högt i sockret hela tiden. Mest för att inte riskera av avslöja mig, berättar hon.

Det var våren 2009 och läkarna berättade att Karins njurar hade tio procent av sin funktion kvar. Hon skulle inte klara sig utan dialys eller njurtransplantation. Pappa Michael visade sig ha de rätta genetiska förutsättningarna och hon kunde få en av hans njurar. En viss väntan och sedan dök det också upp en bukspottkörtel som kunde operera in och efter det har kroppen fungerat normalt.

Läkaren, forskaren, entreprenören och finanskvinnan Karin Hehenberger har gjort viktiga förändringar i sin vardag. Lagt om livet och prioriterar annorlunda.

– Jag satte alltid, alltid, jobbet främst, men det gör jag inte längre. Jag är nygift, träffar ofta släkt och vänner och prioriterar annorlunda, säger hon.

Läs också:

Lyfebulb tar tillvara på patienters erfarenheter