Under våren 2016 presenterades Vision e-hälsa 2025, antagen av Sveriges kommuner och landsting, SKL, och regeringen, som säger att Sverige ska bli bäst i världen på att använda digitaliseringens och e-hälsans möjligheter. Två begrepp som hörs så ofta att de riskerar att nötas ut, något Patrik Sundström är medveten om.

– Det finns absolut en risk att människor i verksamheterna tappar sugen, därför är det oerhört viktigt att hitta utrymme för medarbetarna att vara med och driva utvecklingen och få dem att känna och förstå att de äger stora delar av frågan själva. En strategisk fråga blir att lyfta fram de förändringsagenter som finns ute i verksamheterna och helt enkelt vända på bevisbördan. Det ska inte längre vara så att det är den som vill förändra som måste förklara sig utan snarare den som vill bevara det gamla.

Att äga sin egen utveckling och att ha möjlighet att påverka är drivkrafter som Patrik Sundström återkommer till flera gånger. Möjligen kan det vara ett arv från uppväxten i Boden.

– Det är ett drag jag har, att vilja hitta lösningar och inte tro att det är någon annan som kommer att hitta dessa åt mig. Den mentaliteten och det sättet att se på problemlösning känner jag igen från min uppväxt i Norrbotten.

Precis som att digitalisering är ett ord som ibland känns överutnyttjat så beskylls den samma för att gå långsamt och Sverige för att ha hamnat på efterkälken. Men Patrik håller inte helt med om detta.

– Jag känner igen beskyllningarna, att det är mycket snack och lite hockey, men tycker att det är oförtjänt. Min bild är att det har hänt otroligt mycket på ehälsoområdet de senaste 10 – 15 åren som förbättrat resultatet för patienterna, ökat tillgängligheten och gett medarbetare nya verktyg. Så även om vi vill göra mer och att det ska gå fortare, har vi ett riktigt bra utgångsläge.

Efter uppväxten i Boden flyttade Patrik Sundström till Umeå och senare till Uppsala där han tog sin juristexamen och läste ekonomi i något år. Sedan dess har han i princip alltid arbetat med frågor som rör digitalisering, och sen tre år tillbaka är han ansvarig för SKL:s arbete med digitalisering inom både hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Att det blev just detta han skulle komma att arbeta med beskriver han som något av en slump men han talar om sitt arbete i den offentliga sektorn med glöd.

– Offentlig sektor är så jäkla kul tycker jag. Den kryper in på skinnet. Den berör vår vardag i allra högsta grad och är ett fundament i alla människors liv oavsett vem man är. Och även om det kan låta pretentiöst så ger det mig en stor känsla av meningsfullhet att arbeta med saker som betyder något för människors hälsa och liv. Men offentlig sektor är sannolikt det svåraste man kan jobba med också. Eftersom vi inte har en marknad behöver vi hela tiden kompensera oss för detta och vara extra bra på att förbättra oss och på att ta bort hinder.

Som programansvarig för e-hälsa på SKL ska Patrik Sundström på en övergripande nivå samordna alla frågor om digitalisering och han ska samordna arbetet som SKL gör ihop med regeringen och de statliga myndigheterna och han ska koordinera SKL:s insatser till stöd för kommuner och landsting – han är en lagkapten ut i fingerspetsarna. Och mycket riktigt har han spelat fotboll under större delen av sitt liv var av många år på elitnivå. Flera säsonger i Enköping SK med spel i Superettan och uppgång till Allsvenskan finns i Patriks CV.

– Jag gillar att ta på mig ansvar och precis som i mitt jobb i dag bjöd fotbollen på sammanhang där jag både förväntades ta stort ansvar men även gavs möjlighet att påverka utvecklingen.

Just möjligheten att påverka utvecklingen kan vara ett av skälen till att han idag arbetar med det han gör, mer det än att han skulle vara speciellt intresserad av teknik.

– Det driver mig att jag ser att det på område efter område finns så stora möjligheter att göra saker som faktiskt innebär skillnad i människors liv och jag dras till verksamheter där jag ser att det finns en stor möjlighet att vara med och bidra till utvecklingen.

I den gemensamma visionen e-hälsa 2025 poängteras vikten av samarbete och långsiktighet. I sammanhanget känns tiden fram till 2025 inte så värst långsiktig. Varför har man inte siktat längre på en gång?

– Jag skulle säga att det finns två anledningar till det. Dels ska vi minnas att det aldrig någonsin tidigare har funnits en så här långsiktig uttalad målsättning som är gemensam. Det är ju första gången som vi har ett långsiktigt handslagför digitalisering av hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Det andra skälet är att vi har formulerat att vi ska bli bäst i världen och då vill vi inte skjuta målsnöret för det framåt i all oändlighet.

Den som läser Vision e-hälsa 2025 slås snabbt av de många antalet aktörer som är med i detta arbete och det faktum att ingen ensam äger vare sig frågan eller lösningarna. Även om det är SKL och regeringen som står för underskrifterna i visionen så har kommuner och landsting de största mandaten själva.

– Vi ska hjälpa till att skapa en gemensam målbild för alla som kommer behöva vara med och bidra till utvecklingen. För den största utvecklingen, de största investeringarna och de största förändringarna kommer att ske långt ute i verksamheterna – det är inget som vi varken kan eller ska sitta här på Hornsgatan eller i Regeringskansliet och besluta om.

Men det är inte bara kommuner och landsting som behöver gå i samma riktning. Även kraften hos invånarna och näringslivet behövs och arenor där kunder och leverantörer kan mötas enklare måste skapas. En förtroendefull allians mellan kunder och näringsliv, kallar Patrik Sundström det, där vi- och dom-känslan kan suddas ut. Och även om arbetet med digitalisering har kommit långt så återstår mycket arbete där alla frågor ännu inte har svar. Glappet mellan vad invånarna förväntar sig och vad som idag kan erbjudas är fortfarande stort. Människor har vant sig vid att i de flesta sektorer kunna äga sina egna processer och sina egna beslut men det kan ännu inte erbjudas fullt ut inom hälso- och sjukvården.

– Hälso- och sjukvården har i ganska stor utsträckning blivit elektronisk men vi har ännu inte lyckats att digitalisera alla processer utan vi hänvisas ofta till analoga, manuella inslag. Jag brukar säga att vi är ”digiloga”. Detta göra att vi inte fullt ut skördar frukten av digitaliseringens möjligheter.

Men om viljan, handslagen och tekniken redan finns så borde resten av resan inte vara svår. Vilket naturligtvis är en förenkling av digitaliseringens utmaningar. Patrik Sundström ringar in några faktorer som han ser som avgörande för att lyckas.

– Dels kommer ledarskapet, på alla nivåer, inom offentlig sektor att sättas på prov. Digitaliseringen kommer till en början att stöka till det då maktstrukturer förändras, nya aktörer blir relevanta och människor kommer attbehöva förändra både arbetssätt och synen på sin roll. . Då behövs ledare som har verktyg att leda i förändring.

Den andra framgångsfaktorn ligger på en ännu mer övergripande nivå och ordet paradigmskifte landar med en tung duns när Patrik börjar nysta i vilken den stora uppförsbacken egentligen är. För det handlar inte om teknik, den finns redan, och det handlar egentligen inte om pengar, utan det handlar om att vi alla helt måste byta perspektiv. Att offentlig sektor, på riktigt, ska bli individcentrerad och organiseras efter invånarnas behov och förutsättningar istället för tvärtom. Inte minst behöver vi en lagstiftning som faktiskt möjliggör det.

– Affären jag går in i när jag ska handla mat är perfekt designad för mig utan att jag vet om det och den lyckas passa mina behov trots att behoven varierar. Ena dagen ska jag storhandla, andra dagen bara köpa mjölk, ibland vill jag själv scanna mina varor medan jag andra dagar vill betala i kassan eller beställa allt på nätet och få det hemkört. Precis så tror jag vården behöver utformas. Oavsett vem jag är och vilka behov jag har ska vården kunna erbjuda processer som passar mig. Inte som hittills, då alla varit tvungna att passa in i en enda process. Detta smörgåsbord kan låta kostsamt men jag är säker på att det kommer att bli långt mycket dyrare att ha kvar vården som den är organiserad idag.