Blogg: (S) förslag om upphandling
Igår presenterade Ardalan Shekarabi Socialdemokraternas politik för offentlig upphandling på en pressträff. Ardalan är socialdemokratisk riksdagsledamot och även jurist och doktorand. Han forskar om offentliga upphandlingar och har därför god kunskap om offentlig upphandlings regelverk.
Socialdemokraternas förslag bygger sammanfattningsvis på tre punkter:
1. Samla upphandlingsstödet hos en fristående myndighet.
2. Skapa en nationell upphandlingsstrategi.
3. Ta sysselsättningshänsyn vid upphandling.
Jag har läst det material jag hittat om deras förslag och har några reflektioner:
1. Socialdemokraterna vill alltså samla upphandlingsstödet till en enda myndighet. Men det är ju redan gjort tänker ni nu, jo förvisso, men detta skall vara en annan myndighet. Som ni säkert känner till beslutade regeringen att det upphandlingsstöd som Kammarkollegiet, Vinnova, Konkurrensverket och Miljöstyrningsrådet tillhandahöll skulle överföras till Konkurrensverket. Detta skulle vara klart 1 juli i år. Det var många som opponerade sig emot att flytten innebar att Konkurrensverket därmed fick en dubbel roll; rådgivning och tillsyn. En inte helt lyckad mix tycker även jag.
Även om Konkurrensverket skulle sköta sitt uppdrag oklanderligt så kommer det alltid finnas en inbyggd misstänksamhet mot att de sitter på dubbla stolar. Onödigt.
Socialdemokraternas förslag är alltså att flytta ut det rådgivande upphandlingsstödet till en annan myndighet för att tydliggöra rollerna men även för att Konkurrensverket historiskt varit njugga mot miljökrav, sociala hänsyn etc i upphandlingar. Därför bättre att flytta till någon med ett mer öppet sinne för detta tycker (S).
Inte så märkligt. Vad som är desto märkligare med hela förslaget är att det ensidigt fokuserar på de kommunala upphandlingarna. Ingenstans nämns de upphandlingar som görs av staten trots att det borde ligga närmast till hands för den som önskar bilda regering att först styra sin egen statliga verksamhet innan man ger sig in i de 21 landsting/regionernas och de 290 kommunernas upphandlingar. Inte vill man väl tafsa på det kommunala självstyrelset?
2. En nationell upphandlingsstrategi skall tas fram och det skall ske i nära samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting (SKL). Fokus skall ligga på "utveckling av offentlig verksamhet, ekologiska och sociala hänsyn samt innovationer." Orsaken till att det behövs en nationell strategi är enligt Ardalan Shekarabi att den borgerliga regeringen bl.a. saknar en strategi för hur offentlig
verksamhet ska utvecklas och kvalitetssäkras. Därför har man inte heller varit intresserad av en nationell strategi om upphandling.
Nationell strategi är säkert bra. Jag har inget att invända mot det även om jag har svårt att se nyttan. Vi har länge diskuterat, utbildat och skrivit om vad vi vill med offentlig upphandling men mindre har hänt än sagts. Det är inte särskilt mycket som talar för att det skulle bli skillnad denna gången. Och SKL m.fl. samverkar redan sedan länge om offentlig upphandling för att utveckla och göra bättre, via t.ex. Landstingsnätverket för upphandling (LfU) och den fina rådgivning SKL erbjuder sina kommunala medlemmar.
Skall en nationell strategi tas fram så antar jag vidare att den involverar fler parter än SKL. Leverantörerna måste med liksom statens upphandlare etc etc.
3. Att ta sysselsättningshänsyn vid vissa upphandlingar är säkert bra. Så länge det håller sig inom vad EU-direktiven tillåter och det inte, igen, bara blir en massa diskussion om vad man får och inte istället för att göra. Mitt förslag är i så fall att ta fram tydliga, praktiska riktlinjer inom ett specifikt område, t.ex. byggsektorn där det redan finns exempel. Ta fram dem tillsammans med leverantörernas organisationer och testa i några upphandlingar. Titta gärna på det arbete man gör i samverkansgrupper mellan leverantörer och upphandlare med att ta fram gemensamma kravspecifikationer och mallar för förfrågningsunderlag. Goda exempel behövs och snabbt. Annars blir det som så ofta förr; prat och bara prat.
Det finns även ett kort avsnitt om innovationsvänlig upphandling. Detta avsnitt känns pliktskyldigast skrivet i all hast och har t.o.m. fått en lite mindre teckenstorlek än övrig text... Här blandar Ardalan ihop korten och skriver omväxlande om innovationsvänlig upphandling, innovationsupphandling och innovativ upphandling. Tre begrepp som betyder olika i teorin men framförallt i praktiken. Innovationsvänlig upphandling är det som såväl upphandlare som leverantörer eftersträvar och försöker öka för att tillsammans bidra till en bättre och mer effektiv offentlig sektor. Det är synd att detta avsnitt inte fick större betydelse. Det här är viktigt även för svenskt företagande och är något som upphandlarsverige behöver stöd i.
Framförallt är det en mycket viktigare praktisk fråga än en nationell strategi.
Tillbaka till bloggen