Eva Nilsson Bågenholm tänkte tacka nej till uppdraget
Det var inte självklart för Eva Nilsson Bågenholm att tacka ja när alliansen hörde av sig och ville ha henne med för att jobba med äldrefrågorna. Idag är hon glad att hon tackade ja. Läs hela intervjun här.
I sex år var Eva Nilsson Bågenholm ordförande för Läkarförbundet. Hon tvekade ganska ordentligt innan hon tackade ja till erbjudandet att bli samordnare för regeringens satsning på de mest sjuka äldre. Hon hade ju tänkt sig att återgå till läkarjobbet, som mer eller mindre legat på sparlåga medan hon ägnade sig åt fackliga uppdrag.
– Jag var jättetveksam. Jag hade tänkt mig att jag skulle tillbaka till verksamheten. Jag ville in mer konkret igen. Som facklig hade jag varit lite vid sidan om, och talat om hur jag tyckte att det skulle fungera. Nu ville jag styra och ställa själv. Därför var jag inte alls intresserad.
I dag är hon väldigt glad att hon trots det tog uppdraget.
– Det är fantastiskt roligt, säger hon.
Uppdraget, som hon fick i januari 2011 och gäller den här mandatperioden, beskriver hon så här:
– Det handlar om att förbättra vård och omsorg för gruppen vi kallar ”de mest sjuka äldre”. Från socialdepartementet arbetar vi med att sätta upp nationella mål, och om landsting och kommuner når målen får de del av pengarna. Det är resultatbaserad ersättning från staten till huvudmännen, inte till själva verksamheterna.
Totalt avsatte regeringen 3,75 miljarder kronor till satsningen. En siffra som sedan vuxit till 4,3 miljarder kronor.
– Det var omfördelningar av medel.
Redan några år innan fanns det riktade stimulansmedel till kommunerna för förbättringar inom äldreområdet, till exempel för undernäring, förebyggande arbete och läkemedelsanvändning. 2011 utökades det till en fyraårig satsning med prestationsbaserade statsbidrag lett av en projektgrupp med deltagande från socialdepartementet, Socialstyrelsen och SKL, med Eva Nilsson Bågenholm som samordnare.
De äldre var den grupp som var mest missnöjd med den vård och omsorg de fick och det fanns också en oro för kraftigt ökade kostnader i framtiden. Enligt SCB:s prognoser kommer antalet personer som är 80 år och äldre att öka med omkring 45 procent mellan åren 2020 och 2030.
– Vården och omsorgen drar stora kostnader, och ändå får de äldre inte det de behöver. Och därav kommer också missnöjet. Jag är övertygad om att vi kan göra mer för de pengar vi har, se till att vi får högre kvalitet och att de äldre blir nöjdare. Det går definitivt hand i hand.
2011 ägnades till stor del åt undersökningar, att fastställa fokusområden och att rigga systemet för de prestationsbaserade ersättningarna.
– 2012 var det mer att vi talade om att ”det är det här ni ska arbeta med”, och vi vill nu se att ni använder de olika registren. Och till i år har vi tagit ett tydligare steg mot att det är resultat vi vill mäta.
I år mäter man 13 olika mål i de fem olika fokusområdena sammanhållen vård och omsorg, god läkemedelsbehandling, god palliativ vård, preventiv vård och god demensvård. De måste förbättras för att huvudmännen ska få del av de sammanlagt 1,1 miljarder kr som finns avsatta för året. På en öppen portalsida redovisas utfallet i realtid på kommun- eller länsnivå.
Målet ”Förbättrad vård i livets slutskede 5%” innebär till exempel att vården för personer i livets slut ska ha förbättrats med fem procent enligt de fyra indikatorerna brytpunktssamtal, smärtskattning, munhälsa och behandling mot ångest.
– Det är första året vi sätter så tydliga resultatmål. Tidigare var det att man överhuvudtaget skulle använda registren, men vi vill ju också se att det blir bättre.
Och det blir bättre också. Ett område som Eva Nilsson Bågenholm gärna lyfter fram är läkemedelsanvändningen. Där bröts en ökande trend 2012, både totalt och när det gäller den olämpliga läkemedelsanvändningen. Däremot har det varit svårare på området sammanhållen vård och omsorg.
– Det är två indikatorer; ”undvikbar slutenvård” och ”återinläggning inom 30 dagar”.
Där har det varit väldigt svårt att se att vi nått resultat. Det är väldigt små förändringar, säger Eva Nilsson Bågenholm.
Var sitter proppen där?
– Jag tror det är både en kulturfråga och en organisationsfråga. Vi vill ju att man ska få en bra vård kontinuerligt, av primärvården och av hemsjukvården. Så mycket vård som möjligt utanför sjukhusen.
När du själv blir gammal, vill du vara hemma så mycket som möjligt?
– Det tror jag är självklart för de flesta, att man inte vill flytta. Visserligen kan ensamheten som uppstår för många när vänner försvinner efterhand bli ett problem. Men att flytta ihop med andra människor som man inte känner, det är inte enkelt det heller när man blivit gammal. Det är svårt att lära känna nya människor och vänja sig vid nya rutiner.
Eva Nilsson Bågenholm tror att medicintekniken kan spela en central roll i den fortsätta utvecklingen på området.
– Det finns ett antal kommuner, som Västerås, där man använder väldigt mycket teknik i hemtjänsten. Jag är övertygad om att här har vi en stor utvecklingspotential.
Hon nämner bland annat verktyg för kommunikation och larm. Att till exempel utrusta dementa äldre med gps-klockor, skulle kunna göra det mycket enklare att hitta dem om de försvinner eller går vilse.
– Det finns också en utställningslägenhet här på Södermalm, där man använder en mängd svenska och utländska uppfinningar på det medicintekniska området som ger stora möjligheter. Det är Stockholms stads bostadsbolag Micasa som har den. Jättespännande.
Innovationer är inte bara tekniska. Det finns andra typer också. 2011 fick Vinnova ett uppdrag av socialdepartementet som gällde sociala innovationer i äldreomsorgen.
– De gjorde bland annat en idékatalog där en rad olika idéer presenterades.
En av de saker Vinnova gjorde var att utvärdera de försök med en så kallad ”Fixar-Malte” som gjorts i många kommuner.
– Det är ju en typ av social innovation, som kan spara mycket pengar för både kommunerna och den enskilda. Inte minst genom att minska risken för fallskador för de äldre.
Fallolyckor är den vanligaste olyckan hos äldre, och ofta det som leder till dödsfall. Någonstans mellan 11 och 14 miljarder kronor beräknas det kosta samhället varje år.
Det dagliga arbetet för Eva Nilsson Bågenholm består mycket av besök i olika verksamheter.
– I dag på morgonen har jag varit på en dagverksamhet i Södertälje för personer med nyupptäckt demens. I fredags var jag i Göteborg, på Sahlgrenska Universitetssjukhuset. De håller på med ett forskningsarbete kring personcentrerad vård.
Arbetet dokumenteras i den välbesökta bloggen De mest sjuka äldre.
– Jag skriver mest på kvällar och på vägen hem från besöken. Det blir en slags dagbok för min del. Det är många som läser och uppskattar det jag skriver, så det är en väldigt rolig del av jobbet.
Att bloggen är populär visas inte minst av att Eva har över 1 100 följare på twitter. Den är också ett sätt att ge öppenhet åt ett uppdrag som innebär mycket makt.
– Makt är användbart, säger Eva Nilsson Bågenholm. Den ska inte missbrukas förstås. Jag tycker om att ha inflytande så till vida att jag tycker om att förbättra vård och omsorg.
Driften att förändra och förbättra har varit en drivande kraft i Eva Nilsson Bågenholms långa karriär. Från det att hon hoppade av gymnasiet för att arbeta som vårdbiträde.
– Det har varit det som har drivit mig hela tiden. Jag hade nog inte tanken från början att jag absolut skulle bli läkare. Det har gett sig efterhand, att jag kan göra ännu mer om jag skaffar mig ytterligare kompetens.
Just nu håller hon och arbetsgruppen på att förhandla fram en ny överenskommelse för 2014 med SKL. När mandatperioden är slut om ett år återstår att utvärdera satsningen, och att säkerställa att förbättringsarbetet fortsätter även efter mandatperioden.
– Vi vet ju inte, och ingen politiker kan tala om för oss heller, vad som händer 2015. Därför vill vi gärna bygga in någon form av fortsättning. På vissa av de här områdena känner jag mig helt trygg med att det kommer att fortsätta. På andra områden är jag inte lika säker, därför att det inte har fått fäste i verksamheterna på samma sätt.
Vad hon själv ska göra när uppdraget är slut, vet hon inte heller.
– Det vår vi se då. Inget är förutbestämt.
Fortsätta springa lär Eva Nilsson Bågenholm hur som helst göra. Att en bruten arm och stormen Sandy stoppade deltagande i New York Marathon förra året var en klar besvikelse. Särskilt som hon klarat den tuffa tidskvalificeringen. När det här läses är årets lopp avklarat. Förmodligen på samma utmärkta sätt som allt annat hon satt sig för att göra.
Eva Nilsson Bågenholm
Ålder: 53 år.
Bor: Stockholm och Göteborg
Familj: Make som är barnläkare, och två vuxna barn
Aktuella uppdrag: Statlig äldresamordnare
Karriär: Sjuksköterska 1982, läkare 1996, specialist i internmedicin 2003, ordförande Sverige Läkarförbund 2004-2010, hedersdoktor vid Umeå Universitet 2009.
Fritid: Mycket löpning
Läser just nu: Sju jävligt långa dagar av Jonathan Tropper, på iPaden.
Författare: Joachim Björk Foto: Bosse Johansson