Tre robottrender att vänta i välfärden
Av Välfärdsteknik blir bredare, bättre och tillämpas i allt större utsträckning. Sofia Thunberg, postdoktor vid Chalmers tekniska högskola, tror att vi kan förvänta oss att se fler robotar integreras i välfärdssystemet. Hon lyfter tre områden där det händer mycket:
1. Hushållsrobotar avlastar vårdpersonal. Lådliknande robotar som åker runt i hem och vårdmiljöer och utför rutinmässiga hushållssysslor börjar bli verklighet. Likaså robotarmar installerade i kök som kan laga mat. Med vidare utveckling skulle teknik som denna kunna förändra många branscher, exempelvis för att avlasta personal på vård- och omsorgsboenden.
3. Sociala terapirobotar för demens och autism. Det dyker upp en hel del bolag som utvecklar sociala terapirobotar, bland annat som stöd för barn med autism. För barn med NPF-diagnoser kan en robot fungera som en kompis och har visat sig vara duktig på att lära ut sociala koder. Robotkatter och robothundar blir också vanligare, inte minst som stöd för demenssjuka. I ungefär hälften av Sveriges kommuner används redan robotdjur på äldreboenden.
3. Klassrumsrobotar för långtidssjuka barn. 47 procent av Sveriges kommuner har också investerat i klassrumsrobotar. För elever som är långtidssjuka eller har problematisk frånvaro kan roboten representera barnet i klassrummet. Från sjukhussängen eller hemmet kan eleven styra sin robot, vara med i klassrummet, ställa frågor och följa med kompisar ut på raster.
– Sverige är ganska snabba med att testa robotar i välfärden, framför allt robotar med sociala aspekter, säger Sofia Thunberg.
Det händer mycket inom fältet, men inte alla bolag lyckas. Ett exempel är företaget Embodied som levererade den sociala terapiroboten Moxie med inbyggd AI för barn. När bolaget lade ner verksamheten av ekonomiska skäl, och avtalet med AI-leverantören hävdes, lämnades barnen med robotar i hemmen som plötsligt slutade fungera.
För mer avancerad robotik, så som hemmarobotarna, finns också mycket kvar att göra. Som det ser ut i dag krävs mycket underhåll och service, vilket gör det svårt att få dem att bli lönsamma. Vårdmiljöerna ser olika ut och det krävs mycket datainsamling för att lyckas få robotarna autonoma och generaliserbara på ett vettigt sätt, förklarar Thunberg.
Mycket som görs i dag stannar därför fortfarande vid forskningsprojekt– även om det poppar upp allt fler exempel på lyckade implementeringar.